Min underbara pappa har nog aldrig varit så sliten som nu. Gissa vem det är som sliter ut honom? Det stämmer bra, det är jag fröken Tegnér som kör slut på honom. Från att vi vaknar till vi lägger oss är det full fart som gäller. Pappa har nog börjat få mer förståelse för mamma nu för förut vad det hon som sov i soffan och nu är det pappa. Pappa och jag har hunnit med mycket sen i måndags. Vi har haft bebisträff här, varit på babysång och hälsat på farmor å farfar. Imorgon blir det babysim och det är alltid lika roligt.
Mamma hon njuter av sin skola även fast det är mycket att göra. Hon uppskattar mig mera nu när vi inte umgås varje minut längre.
Sen i tisdags har jag lärt mig att gå genom att bara hålla mamma och pappa i en hand. Det var moster som höll i min hand när jag tog mina första stapplande steg och nu kan jag nästan springa fram. Jag kan även stå själv i 7 hela sekunder om det vill sig väl. Så snart kan jag kanske gå helt själv utan att hålla i nån.
Natti natti
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
vad duktig du e gumman! allt har ju gått så fort inte länge sedan du såg ljuset för första gången ju=))
kram tant hanna
ps vi ses på tisdag
Skicka en kommentar