Sjukstugan is here

Jag vet att vi är lite dåliga på att skriva i bloggen men mamma har inte alltid tid att hjälpa mig. Vi får nog snart lära upp pappa.
Förra veckan var pappa fortfarande hemma och ledig med mig. Ni kan inte gissa vad jag ville göra på torsdagen. "Åka bukabicken". Ni vet väl vad jag menar??? För er som inte förstår så betyder det busfabriken. Två gånger förra veckan var jag där och jag pratar varje dag om det. När mamma å jag åkte stora rutschkanan så ropade hon "Oh fyyyyy". SÅ ni kan gissa vad mitt nya ord är! Men ni kan gissa att man blir trött efteråt.


Veckan gick snabbt och snart var helgen här. Mamma jobbade och pappa och jag hälsade på hos farmor och farfar. De hade fått en gungställning av grannarna så det blev mycket gungade vill jag lova.

På söndagen när mamma vaknat åkte vi till familjen Kernell och fick god mat och kaffe. Kan väl erkänna att jag sa "näe mamma god mat". Så det blev smörgås för mig istället. Carl är en liten filur som tycker om att busa lika mycket som jag.

Carl ser ut som sin pappa men trots det är jag ändå lite blyg för pappa Jörgen. Men en liten stund vågar jag sitta i hans knä.

Det var kul att träffa dom alla och det får vi hoppas att vi gör snart igen.

Här hemma försöker vi fixa så vi vill och kan bo kvar här. Mamma är bekymrad hur det ska gå med all tvätt när jag ska börja potträna och gå utan blöja. Lösningen blir en dusch i badrummet istället för badkaret och en tvättmaskin som installeras. Så härligt tycker mamma att kunna tvätta när man vill. Jag ska få nya tapeter och likaså hallen. Köket ska målas om och ett köksbord är inköpt som ska fixas till lite. När detta är gjort ska vi nog stå ut lite till i våran lya. Eller vad tro ni?

Igår kväll vid elva trillade en sjuk pappa in. Efter tre veckors ledighet klarade han bara av 5 timmar på jobbet innan maginfluensan slog till. Oj oj oj pappa är inte katig när han är sjuk. På toppen av allt det så är jag förkyld med en stänk av feber. Mamma tycker lite synd om sig själv att ta han dom oss sjuklingar och hoppas hon klarar sig ifrån bakterierna. Men trots sjukdom orkar man alltid med lite dans framför Eric Pryts låt "Call on me".

Ni kan väl se att jag gör som på TV:n.

Synd att ni inte kan se mitt ansikte för det pryds av ett stort smile.
Bye bye från en snorig söt tjej

Underbara måndag...

...bestod av en dag på busfabriken. Först på med vårkläderna och ge sig ut i härliga vädret.

Väl framme vid bussfabriken fick man betala och sen få ett fint armband.

Jag hade sällskap av mina föräldrar och moster och boffa som tagit semester.

Här gick det undan ner från stora rutschkanan.

Mycket hopp och bus i bollhavet...

..och ännu mera hopp på studsmattan.

När pappa hoppa med mig var det inte lätt att stå på benen.

Efter en dag som denna kan tro att jag somnade i bilen hem.

Näe hälla gollet

Mappa, det är smeknamnet på mamma å pappa när jag vill dom båda något. Smart va?
Hela dagarna igenom pratar jag om allt från himmel och jord. Jag kan berätta om saker som hänt flera veckor tidigare. Nåt som jag aldrig kommer glömma är när jag brände tummen på mammas plattång. Ni kan gissa att jag aldrig kommer röra den igen.

I veckan har jag varit två dagar på dagis och det var roligt vill jag lova. Jag saknar mina kompisar när jag är ledig så här mycket. Mamma tror att jag lär mig bus på dagis för häromdagen trodde mamma att jag fått fnatt när jag skulle ta på mig blöjan.

Eller vad tycker ni? Ska man ha blöjan på huvudet?
Själv tycker jag att jag kan allt själv. Sen när det inte går som jag vill blir jag tokig. Mamma å pappa tror att lite 2-års trots finns i kroppen på mig. Jag vill visa att jag är duktig och dricka ur riktigt glas och så säger jag "näe hälla gollet". Sen bara måste jag hälla mjölken på golvet. Ibland blir mamma så arg att det ryker ur öronen på henne. Annat som mina päron blir arga över, det är när jag är mätt och slänger maten på golvet. De måste ju förstå att det ska vara snabba och ta bort tallriken när min amge är full.

Busa hemma i lägenheten är jag bra på. Ibland kryper jag in och lägger mig i bokhyllan...

...andra gånger hamnar jag i bokhyllan på mitt rum.

Jag börjar dessvärre bli så stor så snart får jag inte plats där längre.

I veckan gjorde jag ordentligt bus som mamma skrattade åt som en tokstolle. Mamma hörde att jag pratade för fullt inne på mitt rum och sen stängde jag dörren. Självklart ville jag ju vara ifred. Efter en stund började mamma ana oråd och stack in huvudet. Där stod jag med våran hemtelefon och bubblade på för fullt. Mamma tog genast telefon och tryckte bort alla siffror jag fått fram. Två sekunder senare ringer telefon och det var morfar på tråden. Då berätta han för mamma att jag hade ringt och vi pratat i ungefär en minut innan samtalet bröts. Mammas hjärta smällte totalt och det gjorde nog morfars med för att jag ringt honom. I love prata i telefon.

I fredags blev vi bjudna på middag hemma hos Nora och Arne. Det var mums mums god mat som bestod av kyckling och potatis. Till efterrätt fick jag min favorit, glass såklart! Moster och morbror och Sofi var också där. Syns det att vi är släkt, vi är lika tokiga båda två!


Igår spenderade mamma å jag dagen med Jossan och Albin. På kvällen dök pappa och Erik upp. De var glada för de hade varit på stan. Efter god mat och mycket lek var det dags att sova. Jag sov ganska bra, man kan inte räkna med perfekt när man sover borta.
Nästa vecka som kommer är pappas sista lediga vecka så nu gäller det att njuta av varannn. I Love you pappa!

Fartfylld vecka

Var tolfte vecka händer något underbart här hemma, pappa är ledig i 3 hela veckor. Det är så härligt, jag får massor med tid med pappsen och mamma njuter av att pappa sköter ruljansen här hemma.

I veckan har det blivit mycket husvisningar. Det ena huset var värre än det andra och dyrt dyrare dyrast. Vi får väl se efter dagens två husvisningar i Sturefors och Hjulsbro då både mamma å pappa såg glada ut. Men de misstänker att det blir alldeles för dyrt.

I tisdags var hela familjen i trädgårdsföreningen och lekte. Vi rekommenderar inte att gå dit för det var översvämmning nu när snön börjat smällta bort. Vi lekte en kort stund och då han vi med både gunga och cykla runt runt runt.

Självklart efter snö, regn och rusk kommer ny snö. Så pass mycket att när vi skulle ut var vi tvungna att plocka fram paraplyt.


I torsdags em och kväll fick vi fint besök...

...av Albin med föräldrar. Det var efterlängtat för det var sååååå längesen vi sågs. Ibland kan man nästa tro att Albin och jag är ett par när vi träffas för vi leker så bra ihop och sen ska vi alltid pussas och kramas när vi skiljs åt.

Puss på dig sötnos!

Mitt hjärta slog i allafall vollter av de härliga pussarna dessvärre ramlade vi omkull av allt pussande och Albin blev lite ledsen. Som tur är blev han snabbt glad igen. Ses nästa helg snygging!

I fredags träffade vi morfar och Heidi och Christian och Sofi. Den allra käraste hedergästen var Carro, mammas "plastsyster". Hon har en liten bebis i magen som vi längtar efter. Carro hade köpt en klänning med lille skutt på. Hur kunde hon veta att jag ÄLSKAR lille skutt?
Vi åt smörgåstårta och hade trevligt.

När tröttheten slog till vid åtta var det dags att åka hem och heja på Magnus Samuelsson i Let´s Dance.

Igår förmiddag kom Lucas med familj. Så stor killen blivit och min svartsjuka var enorm när mamma höll Lucas. Jag me bäja sa jag flera gånger. Jag fick en sen födelsedagspresent som bestod av ett fiskespö med fiskar. Det var poppis vill jag lova. Tack snälla familjen Lucas.

Jag är allt snäll mot bebisen och klappade honom försiktigt.
På kvällen åkte vi till Hanna och Micke och då fick jag paket igen. Tar aldrig min födelsedag slut?! Nä, hoppas inte det. De bjöd på jättego middag som bestod av tacos och glass med frukt till efterrätt. Jag skötte mig briljant och åt som en stor flicka.

Kan ni tänka er att Hanna också har en bebis i magen. Den coolaste tröjan i världen det har nog Hanna. Eller vad tycker ni?

Det bästa på kvällen var när jag fick mina tatueringar. Precis som pappa och Micke!

Mer underbara vänner kan man knappast ha!

Vi ett tiden åkte vi hem och ni kan aldrig tro det men jag sov till 09.30 idag. Vilken lycka tyckte mina föräldrar som ändå var bra trötta.
Men ooooooh vad mamma å pappa älskar mig.

Sjuk sjukare och äntligen frisk.

Nu när jag är två år är det mycket jag har lärt mig. Fyra ord i rad är inte ovanligt. Jag kan både gråta och skratta på beställning, Tottes fel är det att jag kan gråta för jag måste härma honom när han i ledsen när han får spruta hos doktorn.
En bokmal är jag vill jag lova. Två nya böcker blev det på MAXI sist och det blev såklart två MAXböcker. Jag älskar MAX.

I onsdags slog en förkylning till som hette duga. Ögonen och näsan var som en vattenkran och sen kom febern som ett brev på posten. När mamma ringde och sjukanmälde mig på dagis berättade dom att endast 8 barn var på dagis den dagen. Alla var sjuka i influensa. Oj oj oj.
Pappa fick vara hemma från jobbet och när det blev fredag natt mådde jag som sämst. 40 graders feber och gråt som inte gick att hejdas. Oj vad synd det var om mig tyckte mina föräldrar. På lördag dag somnade jag i soffan. Mamma tyckte jag var bedårande så kameran åkte fram.

Jag somnade både på mamma och pappas bröst den dagen. På söndagen var jag betydligt bättre och då kom mommo och boffa till undsättning så mina föräldrar kunde jobba.

Jag hade skött mig galant och vi hade det riktigt trevligt.

Idag vaknade mamma å jag vid åtta av att pappa kröp ner under täcket. Han hade jobbat natt och var såååå trött. Nu är pappa ledig i några veckor och det ser jag fram mot att få vara med honom.
Nu på morgonen har mamma å jag lekt och tecken på att jag mår bättre är att jag läser en bok medans jag ligger på Zingo...

...spanar med min kikare på mina bilar...

...och är nakenfis vid mitt bord!